Schlagern var ett superfiasko enligt publiken. 30 % tyckte att programledarna inte ens var värda ett betyg, de fick ett minus.
Personligen kan jag undra varför man tittar på något man tycker är så fasansfullt skruttdåligt. Och än mer varför man känner ett behov av att kommunicera med media om det. Det är inte precis som på Uffe Perssons tid då det endast fanns två kanaler som dessutom inte sände något stora delar av dagen. Idag är melodifestivalen faktiskt en fis i rymden, det handlar om 9 timmar på sex veckor, alltså 9 timmar av 1008 timmars tv-tid. Och då snackar vi om en tv-kanal.
Men visst, jag förstår till viss del tv-tittarnas dilemma. Det är urtöntigt och totalt okreddigt att kolla på melodifestivalen (det är det), jag försökte själv spela tuff inför Jonas igår:
- Jag tror inte jag behöver se melodifestivalen.
Hörde jag mig själv säga. Insikt noll. Såklart jag MÅSTE se MELODIFESTIVALEN!! Hur töntigt det än är och hur jobbigt det än är att behöva boka upp alla dessa lördagar framöver när 60-70% av låtarna är rätt mycket skräp. Men jag står för det. Inte kan man hålla på och titta och sen försöka göra sig tuff genom att säga att det bara är skit, jag menar det är ju jättefjantigt! Känns väldigt "identitetskrisande 14-åring".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar