Det har varit mycket kring sossarnas nystart den senaste tiden. Analyser efter valet. Mona talar ut. Och så jakten på en ny partiledare, en partiledare som ska ena partiet samt locka nya väljare. Och jag kan inte låta bli att känna att - det är mig de vill åt! Jag är verkligen en potentiell socialdemokrat.
Kvinna.
Född och uppvuxen i ett arbetarhem.
Utbildad men till ett typiskt socialist/palestinasjal-yrke.
Tycker det är viktigt med välfärd och jämställdhetspolitik.
Ändå har jag så svårt att se att jag kommer rösta på sossarna. Trots att jag har kloka vänner med sunda åsikter som är aktiva socialdemokrater.
Jag har funderat lite på det där vad som skulle krävas för att jag skulle få upp ögonen för S igen. Och det finns naturligtvis flera saker. Till exempel skulle de kunna börja uppmärksamma människor som inte klassas som fattiga i sin politik. Men framförallt tror jag att ledarskapet inte är helt oviktigt. Jag har nämligen, i motsats till sossarnas ideologi förstås, blivit mer och mer personinriktad. Jag ville aldrig lägga min röst på Göran eller Mona. Däremot skulle jag inte alls ha något emot att lägga min röst på någon som Jan Eliasson. Eller varför inte Ursula Berge? En otroligt kompetent och proffessionell debattör. Jag kanske till och med skulle kunna lägga min röst på Thomas Bodström. Men vad har då dessa tre gemensamt?
Tja förutom att deras sociala framtoning tilltalar mig så har de gjort andra saker i livet. De är utbildade (jo jag tycker inte det är fel att Sveriges framtida statsminister har lite högskolepoäng), kunniga och framförallt - de har inte levt hela sina liv på socialdemokratiska möten och demonstrationer. Sossarna vill ha någon med stark föränkring i partiet. Jag vill hävda att det är deras största misstag om de vill locka nya väljare.
Men varför bryr jag mig egentligen. Kanske är jag rentav lite besviken på vad som blivit av socialdemokraterna.
2 kommentarer:
Hej. har under en tid följt din blogg och måste säga att jag är oerhört imponerad av dina analyser av stort och smått men framför allt har du en värme och humor som tilltalar mig.
med det sagt vill jag knyta an på ditt blogginlägg om sossarna..Jag är en sedan ett par år aktiv socialdemokrat och fackligt aktiv.
Jag tycker delvis som du att ledaren har en betydelse, framför allt utåt. Tyvärr har poltiken satt mer fokus på vem som styr än vad den som styr gör och det gäller samtliga partier. Vem vet egentligen vad Fredrik R egentligen gör, vi vet bra att han är en härlig kille som har en vacker och framgångsrik fru.TYP...
hans politik är det ingen diskuterar.
Vad det gäller sossarna så har vi sedan Palmes tid haft svårt att fokusera på ledning och poltik samtidigt och det ligger nästan i sossarnas natur att inte ha en alltför bra social framtoning. ett inbyggt problem ligger i att från grunden kräver vi att vi fortsätter vara ett arbetareparti men att "ingen" längre bekänner sig som arbetare.
jag kan tycka att Jan eliasson är ett inressant namn. inte bara för att han är en begåvad man med oerhörda erfareheter utan för att verkar tro på ett välfärdssverige..
men men denna diskussion äter tyvär upp all diskussion om hur och vad för politik och det tycker jag personligen är sorgligt...För som sosse i hjärtat behöver inte jag någon ledare, det är all andra som känner behovet.
tack för en intressant blogg
Och tack för ett klokt och intressant inlägg! =) Jag håller verkligen med dig om att sossarna har problem med att (de potentiella) väljarna inte identifierar sig som arbetare, jag känner till och med igen mig i det själv! Och det är sorgligt att hela paritet verkar ligga på is i jakten på den nye/a ledaren. Vilket kanske som du säger snarare beror på att andra än sossarna själva tycker att den rapporteringen är viktigare än all annan politisk rapportering från partiet.
Vad roligt att du tycker om det jag skriver, det gör mig väldigt glad att höra! Tack! =)
Skicka en kommentar