Jag har aldrig varit den som lagt några moraliska aspekter på julen. Det ska frossas bara, det är ju jul! Julen vars slut jag börjar sörja redan på julafton.
Men efter att ha vaknat av kraftigt illamående två nätter i rad kände jag ett visst perspektiv. Detta osunda frossande, vad är det frågan om egentligen? Mat som kommer trängas i våra kylskåp så länge vi orkar med julmatslukten för att därefter slängas. Jag har tappat räkningen över hur många ägghalvor med räkor jag har smällt i mig, 7? 10? 14?
Jag började tänka på de där klapparna jag satt och slog in klockan 00:30 natten innan julafton som jag sedan själv satt och öppnade 15 timmar senare eftersom Theo såklart brydde sig föga om själva öppnandet. Papper, papper, mängder av papper och snören och rosetter som vi bara slängde. Jag reagerade också på att det var så himla många och dyra julklappar.
Alltså, jag gillar julklappar. Både att ge och få, jag erkänner, sån är jag. Men i år när vi inte kunde köpa riktigt lika många saker reagerade jag verkligen på hur mycket pengar andra lagt ut. Det kryllade av presenter. Särskilt till Theo förstås. När han kom hem idag efter tre dagars julfirande bara stirrande han på alla saker i sitt rum. Det var helt knökafullt, han visste inte var han skulle börja. Och jag menar verkligen inte att vara otacksam - jag är sjukt tacksam för all tid och pengar och omtanke alla lagt ner på vår familj. Men just den här lilla progg-insikten stör mig något.
Jag vill så gärna leva i min julbubbla.
Jag vill gärna känna att det är fullt tillräckligt att sitta framför brasan och trycka i mig chokladkola efter jultomte efter hemmagjord chokladbiskvi efter chokladask efter... Men nånstans kunde jag oxå tänka att ja, det finns människor som tillbringar några timmar varje jul för att servera julmat till behövande. Det finns de som skänker pengar till välgörenhet som present istället för presentkort på massage.
Sen finns det ju de som går en promenad också under de här dagarna. Rastar de snart blodproppsdrabbade benen lite. Det ska jag nog försöka mig på nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar