cuba

Att ha varit i landet Cuba någon gång de senaste 50 åren innebär hög igenkänningsfaktor så fort det är ett reportage om landet i någon tidning. Landet har nämligen tagit in få intryck utifrån de senaste åren. (Med undantag för Papaya coconut då med Kicki Danielsson och Dr Alban som de spelade nonstop på dansställena när vi var där -01).

Det är de färggranna, vackra gamla byggnaderna, bilarna, de snirkliga möblerna i stål hemma hos familjerna som hyr ut sitt hem för en extra slant. Och ganska mycket Che Guevara. Bristen på förändring, som jag ju naturligtvis förstår inte alls är särskilt uppskattat av lokalbefolkningen, gör det dock inte mindre nostalgiframkallande för oss Cuba-besökare att läsa de här reportagen. Jag har också druckit mojito på El Bodeguita del Medio! Och på en massa andra ställen, blir lätt lite mycket av den varan på Cuba nämligen.

Jag har också gått på de där gatorna och känt lukten av Cuba, av varma gator och avgaser från de gamla bilarna!

Jag minns också de där galna dans-rusen som endast kan infinna sig när man blir omkringsnurrad av en infödd kubansk dans-Gud. Ett rus som en gång var så starkt att vi förlorade både förstånd och plånbok.

Cuba.

Jag är så glad att jag har varit där.