Nu får man ju inte blogga om sitt jobb i yttrandefrihetens Sverige. Men jag måste bara få berätta om att idag kom jag på hur det är att vara socionom igen! Man kan säga att det första tecknet var när jag kom hem och skulle ta av mig skorna och insåg att jag inte hade knytit dem på hela dagen. Det föll bort, jag har inte haft tid. Det andra tecknet var när jag under den timmen jag tillbringade med Theo idag (han lägger sig halv åtta, jag var hemma halv sju) inte kunde koppla bort jobbet. Jag antar att det blir så när man har nio inbokade elevsamtal dagen efter (alltså innan kl. 14, det kommer bli fler) varav man knappt hunnit förbereda ett enda. Eller kanske pga att man haft en arbetsdag då man känt sig ganska så usel. Eller kanske pga att man har tjejgruppen igen på fredag och inte vet hur man ska gå vidare eftersom man haft ungefär noll tid att fundera över det. Eller nej, nu var jag elak, jag funderade faktiskt lite på det i lördags när jag var och simmade med Ida och frågade om hon visste några bra parövningar.
Och som grädde på moset har jag idag, efter sex år i yrket, blivit "headhuntad" till ett vikariat som socialsekreterare. Ett jobb som erbjuds vilken nyexad idiot som helst eftersom det alltid finns jobb där. Eller jag kanske skulle skriva eftersom det alltid finns sjukskrivna där.
Men hörni imorgon är det positiva dagen på facebook, då tar vi nya tag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar