lite mera fri

Det verkar finnas en allmän uppfattning om att en väldigt bra sak med att bli förälder är att du blir lite mindre egocentrerad. Världen kretsar inte längre endast runt dig och, jag måste få säga att

1) jag håller med
2) det är så jävla skönt!

Jag menar, ta mig som exempel.

Jag har alltid varit en lite halvneurotisk person.
Lite för orolig, lite för omständig, haft lite för mycket prestationsångest och gått genom livet med målet att alla ska tycka om mig. Jag har haft tonvis med tid att bara tänka på mig själv och hur jag mår och älta och ta saker, som inte alls var avsett så, personligt.

Nu hinner jag inte älta mer. Alltså jag orkar inte älta mer, så dåligt mår jag faktiskt inte och har aldrig gjort.

Nuförtiden, när jag har en lite extra pissig dag så kör jag istället med en ny teknik.

Jag förtränger.
Jag går en promenad, sätter på en bra låt, träffar en vän.
Och sen mår jag så mycket bättre. Inte dåligt alls faktiskt.

Man skulle till och med kunna säga att jag nuförtiden tycker att jag är helt duglig. Ibland till och med ganska bra. Jag bryr mig förvisso fortfarande om saker som rör mig själv. Jag bryr mig om mitt anseende, mitt utseende, mitt umgänge, mina krämpor. Men i sammanhanget så upptar det inte hela mitt liv.

Alltså, jag kan inte beskriva hur skönt det är att inte behöva tänka så mycket på sig själv längre. Det har gjort att jag känner mig lite mera lycklig. Och lite mera fri.