Idag ringde jag en förening som, visade det sig, inte kunde ta emot adressändring per telefon.
Jag ombads skicka ett brev.
-Men du har mig på tråden just nu, kan jag inte bara säga adressen?
Det gick inte.
När man har ganska lite tid till övers för att sitta i telefonkö för att vara duktig flicka och ändra en sketen adress så känns det varken härligt eller nostalgiskt att skriva ett brev.
Det känns som ett överförmynderi utan dess like.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar