att känna sig blåst

Igår var jag med min mosters loppisgrupp i en secondhand-butik som specialiserat sig på 50-tal. Det började bra, jag gick runt ett par varv, plockade på mig lite krimskrams, kände mig nöjd och belåten.

Sen såg jag den.
Stolen.

En exakt likadan stol som jag och J stått och tittat på en vecka tidigare i en annan second hand affär och tänkt ska vi slå till? 500 spänn och rätt fräck. Och jag har en känsla av att det är ett kap... Men nä, J tyckte den var lite beige så det blev inget.

Vad den kostade i den här specialiserade affären som vet sakers rätta värde?
8300 kr. Bruno Mathsson hette han visst designern.

Jag kände mig inte riktigt lika nöjd sen.