Det finns ett problem när jag och J ska göra händiga saker eller andra saker vi betraktar som svåra tillsammans. Vi litar nämligen inte ett skit på den andres förmåga utan står båda två som hökar över arbetet som ska utföras (ta mått till hylla, sätta upp en lampa, hitta vägen på främmande ort, you name it) och gnabbas. Vi kan till och med be varandra om hjälp och sedan ändå stå och glo över ryggen:
- Men vad gör du nu? Ja men dra inte sådär, den går sönder. Ja men du fattar ju inte, ge hit!
Det slutar alltid på samma sätt; först irritation sedan himlastormande lycka eftersom vi, trots allt, oftast lyckas få ihop det vi gett oss in på (även om det blir lite snett och vint) och då blir vi så glada att vi blir sams. Men det är påfrestande. Så in i helsike.
Och folk undrar varför vi tvekar på att köpa hus...
2 kommentarer:
HAHAHA!! Exakt som mig och Lasse!!! Därför har vi kommit till den inte så roliga lösningen att nästan aldrig göra något dylikt tillsammans, det funkar bara inte.
Och ändå renoverar ni hus, jag är imponerad! =D
Skicka en kommentar