Undrar egentligen om man får jobba som socialarbetare när man har så kass känsla för andra människor som jag har. Det började nog redan i lågstadiet när vi hade en lärare som var lite för kramig och alltid ville att flickorna skulle sitta i hans knä.
- Äcklig! sa mina kamrater.
- Snäll! sa jag.
Sen har det bara fortsatt.
Människor jag träffat i tjänsten och beskrivit som "reko människor, inga konstigheter" har visat sig vara både nergångna missbrukare och personer som hotat kasta syra på sina tidigare socialarbetare.
Personkännedom = noll.
Men jag inbillar mig att det även kan vara bra att vara lite naiv i mitt yrke. Det är nämligen sällan man kan använda en känsla till någonting överhuvudtaget.
- Nä jag kan inte säga att han knarkar, up visar inget, men jag känner på mig det. (Till er som inte jobbar som socialarbetare kan jag säga att det inte är en optimal behandlingssituation).
Men jag vet egentligen inte vad som är bäst - att vara för cynisk eller att vara för lättlurad. Tur iallafall att jag är cynisk på alla andra områden i livet så det jämnar ut sig lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar