att njuta av snön

Den rejälaste vintern på hundra år och jag har inte gjort ett endaste dugg för att njuta av de enorma mängderna snö. Ingen skidåkning, inga skridskor, jag har inte ens gjort en sketen snöängel! Framförallt har det berott på att det sällan varit läge att lämna barnvagnen för att slänga sig i närmsta snöhög (det vill säga de dagar då det varit någorlunda plogat så jag kommit ut med barnvagnen). Och särskilt inte i sällskap av nya mamma-bekantskaper, då kommer ju den här sociala biten in, vad man bör göra och inte göra. Och eftersom jag inte är en friluftsnisse har skidåkning inte stått överst på listan när jag väl fått en stund för mig själv. Det blir liksom ett sådant projekt för mig.

Men igår fick jag nog. Det kröp i kroppen av kasta-mig-i-snön-sug. Så när lillen somnat tog jag med mig mannen och hunden och gick ut och lekte järnet. Det var så jäkla skönt! Även om man verkligen fick anstränga sig för att göra en snöängel eftersom det låg typ 5 cm skare ovanpå all snö.

Idag har jag rätt ont i kroppen. Men det var det värt!