tisdag 9 februari 2010

könskvortering

Det är ett jäkla tjat om det här med könskvotering.
Det ingen nämner är att det redan förekommer i hög utsträckning när det gäller inkvortering av män, åtminstone i mitt yrke som vi kan kalla "soc-svängen". Eller kvotering och kvotering, det är ju inte så att den aktuelle mannen och kvinnan för tjänsten behöver ha samma behörighet eller ens samma efterfrågade utbildning för att tjänsten ska gå till mannen, här räcker det oftast med en snopp rätt och slätt. Oftast kan man motivera detta med att det behövs både män och kvinnor inom vissa områden eftersom ju både kvinnor och män är våra klienter.

Jag har räknat lite på det här och om man tittar på antalet män på socionomutbildningarna runt om i landet så torde andelen utbildade socionom-män ligga på runt 14-15 %. Ändå återfinns de i hög grad på chefspositioner och s.k. "attraktiva" arbetsplatser (typ kurator, förebyggande enheter, familjebehandlare). Inte harvar männen runt och bränner ut sig på socialkontoren? Nej, det har ju kommunerna alla duktiga kompetenta kvinnor på 30-nånting till, oss finns det hur många som helst av. Jag vill verkligen inte klanka ner på socialsekreterarjobbet men tycka vad man vill - det har tyvärr inte den högsta statusen inom soc-sfären. Högsta lönerna kan man hoppas att ni har men så är det nog dessvärre inte heller.

Detta har under lång tid gnagt som en känsla i mig. Jag har sett saker; inkompetenta alt. outbildade män på attraktiva arbeten, extremt snabba karriärer, tjänster som hittas på för att man vill behålla en man vars vik egentligen tar slut, handledare och chefer som är män, möten där en man kan ta upp 70% av mötestiden när han representerar 5% av de som är där osv (för dessvärre är det så att många män i den här situationen riskerar att bli lite osympatiska över tid, jag antar att det är det som händer när man glider runt på en räkmacka och blir hypad vart man än vänder sig). När jag ventilerat mina observationer har jag fått ännu fler historier om män som glider runt i soc-svängen.

Nu senast såg jag ett jobb som jag ärligt talat tyckte skulle passa mig med min erfarenhet och mina påbyggnadsutbildningar som hand i handsken. Men vet ni, det berättade damen jag pratade med i lite finare ordalag att det sket de i. För de ville ha en man. Hon svamlade också något om att mannen naturligtvis var tvungen att uppfylla deras kriterier. Men hur vet de att han är bäst lämpad när de rent ut uppmanar alla utan snopp att inte söka tjänsten? Detta betyder ju i praktiken att ett nyexat stolpskott skulle kunna gå före mig. Bara för att han är man.

Män är en raritet inom socialt arbete. Och jag är så jävla trött på daltandet och att faktiskt känna mig diskriminerad i ett så pass kvinnodominerat yrke.

SÅ. JÄVLA. TRÖTT.

Sånt här ligger jag och tänker på om nätterna trots att jag sedan flera månader befinner mig utanför arbetsmarknaden. Jag kommer ju aldrig att kunna stanna i den här branschen resten av livet. Men jag tänkte så här: kan någon nämna en bransch där kvinnor får stående ovationer bara för att de har fitta? För just den branschen kommer troligen bli mitt nya arbetsfält.

Inga kommentarer: