jag gör något som kan liknas vid att stå på mig OMG, är det så här det känns att ha en kuk?

Min ilska för det där jäkla jobbet där de sökte en man (oavsett vilka kompetenta kvinnor som fanns att tillgå) fick mig att göra något oerhört otippat.

Jag sökte nämligen tjänsten.

Jag sökte tjänsten med ett tillägg i inledningen av mitt personliga brev där jag ifrågasatte deras märkliga logik om varför det var tvunget att vara en man plus att jag inte skämdes över att skylta med mina kunskaper och erfarenheter. Det var ett skrytbrev. Med andra ord så långt ifrån mitt vanliga snälla jag man kan komma. Jag tänkte på alla män jag mött i mitt yrke och resonerade som så att om de kan konsten att komma fram så kan jag. Jag är minst lika bra.

Det finns ju inte en chans i helvetet att jag får tjänsten, det var inte det som var syftet heller. Syftet var att skapa någon slags eftertanke hos arbetsgivarna. Kanske orsakar jag också en liten oro (det blir ju lite svårare att anställa en man om det finns en mer kompetent kvinna som sökt tjänsten eftersom det då kan bli lite klurigt med lagar och regler och diskrimineringstjafs). Inte för att jag kommer göra någon affär av det, herregud orka! Men jag har iallafall stått på mig och det känns så jäkla bra! (Även om en del av mitt ängsliga jag också känner viss oro för att de ska sprida i hela Småland att jag är en sån där rabiat feminist som inte bör anställas någonstans).