När man jobbar med människor är det nog bra att ibland hamna på andra sidan, dvs. som patient eller klient. På så vis kan man själv uppleva vad som är ett bra bemötande och inte. Till exempel:
Att prata tydligt och så man förstår - bra bemötande.
Att viska med sin kollega om vad det kan tänkas vara för fel på barnet till föräldrarna som står i samma rum och är superoroliga - inte så bra bemötande.
Att återkoppla och upprepade gånger göra det klart för de som väntar att de inte blivit bortglömda trots att det tar tid - bra bemötande.
Att storma in till oroliga föräldrar när deras 6-månaders barn precis ska röntga huvudet och gapa med rökig tantröst "nämen han är som min, han är som mitt barnbarn, hur gammal är han????"
Som vanligt undrar man hur vissa tagit sig dit de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar