Ibland blir jag så less på hur vi betraktar ungdomar. Hur de aldrig får bli sedda som de individer de är. Som i morse när jag kollade på nåt inredningsprogram på tv.
En cool inredare (såklart) skulle göra en ungdomshörna till två syskon. En kille och en tjej, två helt vanliga väluppfostrade människor med helt vanliga kläder. Han gillade hockey, moppar och att spela dator. Hon läste till frisör. De hade en handikappad bror som gjorde att de ibland hamnade lite i skymundan och den egna hörnan var därför efterlängtad.
Inredaren bestämde sig genast för att göra en vägg med graffiti på samt sätta in ett flipperspel. Och när det framkom att färgen väggarna målades med inte tog åt sig av lukter så som matos och tobaksrök sa hon
- Vad bra, då kan de tjuvröka!
Ja för det är ju sånt ungdomar gör. Målar graffiti, spelar flipper och tjuvröker.
Förutom när de har sina våldsamma utbrott då, de är ju faktiskt i puberteeeeten vilket alla nära vuxna runtomkring tycker om att påtala i tid och otid. Som att det förklarar alla känslor en individ i en viss ålder känner. (Och som att det är någon slags ursäkt för att inte behöva bry sig om ungens ångest).
För mig är att vara tonåring en ständig hets att vara precis som sina kompisar. Kompisar som gärna påpekar om man gör något som inte är tillräckligt bra eller häftigt. Måste då vi vuxna spä på det där också? Att de måste tjuvröka för att duga i den tonåriga mallen? Precis som att alla kids tycker graffiti är snyggt? Det är ju något som strulnissarna ägnar sig åt och som de andra kidsen möjligen låtsas gilla eftersom det gör att de framstår som lite mindre töntiga.
Nä jag hade velat göra en myshörna till de där barnen. Med ljuslyktor, tv-spel, lite tidningar och växter. Där de kunde vara sig själva och göra sånt de verkligen vill, inte känna att de är lite för ocoola för flipperspelet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar