att bli tjock

Det är inte det att jag inte känner av att jag blivit tyngre, det gör jag med alla möjliga krämpor.
Det jag däremot inte tycks förstå är att jag blivit större.

Magen dunkar i vart jag än går, stöter till människor, får folk att stanna och stiga åt sidan bara för att jag inte förstår att vi inte kan mötas i den här gången och bara stegar på. Klämmer mig igenom där jag brukade få plats. Värst var när jag dunkade till polis-Fredrik i huvudet med magen när jag skulle gå förbi där han satt. Jag minns att det var ganska rejäl svung i det slaget eftersom han flög framåt med huvudet, stackarn.

Det är i vilket fall som helst pinsamt.
Jag beter mig som att jag äger världen.
Och stackars bäbisen kanske har fått hjärnskakning tio gånger om...