mina fina kompisar

I en tid när det känns som att alla kompisar flyttar ifrån mig (igen) har jag börjat fundera på det här med relationer. Mina alltså.
Jag blev tydligen inte en person som skulle umgås med ett och samma gäng i hundra år utan det har snarare varit ett jäkla spring. Antingen så flyttar kompisar iväg eller så flyttar man själv. Det är troligen inget ovanligt, det är så det blir. Människor står en olika nära under olika delar av livet. Men jag märker att jag har fått med mig något från var och en som gör att de fortfarande finns med i min vardag även om vi inte ses så ofta längre.

En kompis har fått mig att alltid ställa kniveggarna neråt i bestickburken när jag har diskat.
En kompis har fått mig att istället för att fråga efter en "kille" eller en "tjej" när jag vill rota i andras privatliv, fråga efter en "hjärtevän".
En kompis fick mig att lämna mitt insnöade grunge-träsk och återuppta kärleken till schlager.
En kompis har fått mig att förstå att man kan tycka väldigt mycket om någon fast den är moderat.

Ja, jag kan ju inte skriva allt här, då skulle jag aldrig få gå och lägga mig.

Men jag är verkligen glad att jag fått vara riktigt nära dessa vänner en tid i mitt liv även om jag kanske inte är det just nu. Och ibland saknar jag dom så jag kan dö.
Jag hoppas dom vet om det.